VA?! Redan?
I måndags var jag och Anton på utflykt! Vi lämnade Alvin hos Farmor för att sedan ta bussen mot Trelleborg på en utflykt som Stiby församling anordnat. Målet var Kulhuset. Snacka om att Anton tyckte detta var toppen! Vi har aldrig varit på något i denna stilen tidigare och jag får nog erkänna att även jag var ganska så spännd på vad dagen hade att erbjuda! HAn började lite blygsamt i avdelningen för de minsta för att sedan i princip ingå i inredningen på den större avdelningen. Det var nästan en omöjlighet att få honom att stå i matkön när det var dax för lunch. Men till slut gick det, sen återstod problemet att hålla honom på stolen tills han hade ätit upp! Det kan jag säga var ett problem som förblev olöst... Han gav sig tid att äta en del av sina pommes (som han aannars fullkomligt ÄLSKAR) och två korvbitar, sedan var han åter ute i full fart! Jag kan ju säga att han vågade lååångt mer än vad jag trodde att han skulle våga! Och det utan att jag behövde följa med!
När detta foto togs så hade vi precis kommit dit och knappt hunnit få av skorna och jackan... Han har redan funnit sig väl tillrätta.
Här befinner han sig mitt i en av favoriterna. (Denna provade faktiskt även jag... Inte utan att det pirrade lite i magen när man stod där längst upp, den är faktiskt ganska hög och stup)
Vad säger ni om denne lille killen då?! Gissa om han tyckte det var toppen! -Mor, detta är jättekul! ropade han flera gånger när han var lååångt upp i luften!
Han tog sig oxå högt upp i en rutshkanasom nog inte var riktigt tänkt för så små barn, men jag lät honom hållas medan han klättrde upp. HAn kunde inte trilla någonstans och kanan ner var som ett skruvat rör. När han sedan var längst upp och kom på var han befann sig så säger han: -Mor, kom och hjälp mig. Men dit upp kunde jag inte ta mig. Men en snäll flicka som var med på bussen kom upp strax efter honom och tog honom i famnen när de åkte ner. Det var en riktigt tuff kille som kom ut ur röret där nere kan jag berätta, men han ville inte klättra upp fler gånger... Undrar varför... :)
Idag har vi varit på akuten med lilleman. Vaknade lite över tre och var otröstlig. Nu hade tyvärr inga mer knep på att få honom lugn, det kvittade vad man gjorde, om jag eller Nicke gjorde det, inget hjälpte. Så vi bestämde oss för att åka in. Sagt och gjort, ringde och väckte Nickes föräldrar och frågade om Anton kunde vara där, väckte Anton och körde honom till Farmor och Farfar för att sedan köra till Ystad. Och det var ingen lätt match kan jag säga! Det snöade OCH blåste! Och de flesta skåningar vet vad det innebär i våran platta landsände. Man fick hålla koll på de vita reflexstolparna utmed vägen och köra någonstans emellan dom. Men fram kom vi! Klockan 5 var vi på plats och inne på undersökning. Beskedet vi fick efter en del undersökningar och provtagningar var att det var en kraftig förkylning som satt sig långt ner i luftrören. Han var väldigt trång i luftrören och hade det jobbigt med andningen. Så pass trångt att läkaren tyckte det lät precis som vid astmabesvär, men det var han för lite för att säga att det skulle vara. Han fick inhalera två gånger med en kvarts mellanrum och innan vi åkte hem fick han dricka lite kortison. Hon visste inte om vi eventuellt behövde komma in senare under dagen, då det ibland kunde behövas fler behandlingar med inhalation. Sen styrde vi bilen mot Komstad igen, och vädret var fortfarande mycket jobbigt. 7,30 var vi åter hemma, trötta och hungriga. Men något återbesök har inte behövts under dagen. Han har haft det mycket lättare med andningen och varit piggare. Nu är jag och Alvin själv hemma och de andra två är på 65-årskalas. Alvin är mycket jobbig att natta nu när han är sjuk. Man måste bära på honom hela tiden när han sover. Skulle man så mycket som råka tänka tanken på att lägga ner honom någonstans så vaknar han och gråter tills man åter fått honom i sömn. Och det tar på ens tålamod kan jag säga! Det ända jag gjort nu i tre dagar är att bära på en gråtande eller sovande liten kille. Så om någon hoppas på att han ska bli bättre så är det JAG!
Over an out för denna gången!
Ja, det är sorgligt...
Iallafall, nu är det långfredag och gubben är hemma! Det är såååå skönt för Anton har varit febrig och förkyld Alvin är febrig och förkyld och som grädde på moset så har ävcen jag gått och blivit febrig och bottenförkyld. Så lite avlastning är inte fel! Det jobbigaste för lillen är hans envisa hosta. Så fort han hostar så vaknar stackaren! Min förkylning tog nog sin chans häromnatten när vi lastade ut värphöns. Det pallade inte min hals med och jag totalt tappade rösten. Gissar att det var allt damm som blir i stallar. Men som en skänk från ovan fick jag tillbaka rösten idag, men nu får jag dras med förkylningen. Så vår sista vecka har varit snorig, hostig och febrig i alla de hörn. Alvin var ju hårt åtgången redan innan som jag skrev om i förra inlägget tror jag visst och har väl inte blivit riktigt bra sedan den sviten.
VAr med Alvin hos BVC i onsdags för att göra BOEL-testet. Fick en ny tid efersom han, förmodligen pga sin förkylning, inte hörde de dova tonerna ordentligt på sitt vänstra öra. Så vi hoppas att han blivit bättre tills dess. Vikten hade det inte hänt så mycket med. Drygt 100 g hade han gått upp på en månad, och det om något är väl ett tecken på att han aldrig hämtade sig ordentligt efter sin förra förkylning.
Själv spenderade jag förra lördagen i glada scrappares lag! 6 skånska tjejer styrde bilarna mot Blekinge och Bräkne-Hoby för en dags kreativitet. Hela 4 LO hanns det med under dagen. Inte förrän 22 styrde vi bilen hemåt igen. Vart i hela fridens tid tog den dagen vägen???!!! Det betyder ju att vi hade roligt, eller hur! Massor med god fika hade tjejerna fixat och lunch inmundigades på en pizzeria i närheten. Ni är underbara alla goá töser! Vilket jobb ni lagt ner för att fixa denna träffen! Och vilket resultat sen! Jag återkommer! Säg bara när! Bilder på mina alster kommer så fort jag tagit bilder på dom...
Och nu har vi påsken framför oss. Ikväll ska vi upp i Gyllebo till ett par kompisar för att planera in en tysklandsresa (som M lovat följa med på trots att hon inte gillar att åka båt :) ) Så nu börjar vi snart äta påskmat för att sedan göra det i tre dagar. Inte konstigt att man tröttnar på det. För att sedan till midsommar och jul återigen längta efter det... Morgonen började i sängen med att störste sonen ville ha sitt påskägg som han fick av Farmor och Farfar i torsdags. Nickes svar var: - Ja, det är ju påsk! Så där låg vi i sängen och käkade godis innan vi ens stigit upp. För min del smakade det inget vidare, så det blev bara en bit, men de andra tre tyckte det var toppen! Alvin fick prova på choklad med STOR förtjusning. Ska han OXÅ bli som sin far?! HJÄLP! Tre godismonster!
Nästa helg är det dax för scrap och stämpelmässa i Göteborg. Och jag ska åka buss dit tillsammans med 33 andra pysseltokigta tjejer. Gissa om det ska bli roligt! Och helgen därpå är det dax för samma typ av mässa i Helsingborg! Gissa om gubben blev överraskad när han såg att det låg så nära vartannat! Men vilka roliga helger jag har framför mig!
Nej minsann! Nu får nog denna bege sig mot duschen och göra sig och sina tre pågar iordning. Om en timme ska vi vara borta, tur att det bara tar 5 minuter att köra dit!
Tjillevippen!
En liten uppdatering...
Sedan sist har det hänt en del... Konstigt va? Det var ju inte så längesedan, eller vad säger ni...;)
Den 16:e januari tittade Alvins andra tand upp! Det är inte klokt som utseendet förändras när de får tänder! Och nu har Alvin även blivit fotograferad till sin halvårsfotografering. Anton blev fotograferad hos Bosse Lasson i Ystad, men eftersom han lagt ner sin verksamhet så fick vi leta ny fotograf och valet landade på Marit Lasson, Bosses dotter. Alltihopa var över på ett par minuter! Men hur ska det bli med en modell som lyser som solen själv och som är hyfsat van vid sin mors ständiga fotograferande... Han smilar för tusan så fort han ser en kamera!
Kusinerna har fyllt år oxå. Charlie och Nathalie. Och dom var vi oxå och firade förstås!
Här ser vi de fyra kusinerna: Nathalie, Anton, Alvin och Charlie. Nicke råkade oxå komma med på ett hörn...
Jag och Alvin har även varit på föräldragruppen på BVC. Hushållningssällskapet gästade oss och vi pratade om barnmat och hur man lätt lagar egen barnmat. Till Alvin har jag faktiskt lagat all mat själv, annat var det till Anton, då köpte jag bara burkmat. Vi passade även på att väga och mäta. 70 centimeter och 9,1 kg. Han växer ordentligt den lille godbiten!
I helgen var jag på tjejfest! Gissa om det var längesedan!! Men vi hade supertrevligt! Åt och drack gott och pratade en massa skit. Men hur kan det komma sig att vi kvinnor alltid kommer in på ämnet att föda barn och prata om sina upplevelser kring detta? Vi var hemma hos en kompis i Hammenhög redan klockan 18. Började med ost och vin i soffan för att sedan förflytta oss till matrumsbordet och äta en supergod tagliatelle med laxsås. Sååå gott!! Till detta provade jag Absolut Päron, något jag inte ens visste fanns... och ett gott glas vitt vin. Till kaffet, eller teet för min del, bjöds det på citronmarängpaj. Förföriskt gott! Och till det en lite Baileys. Så nu var vi mätta och belåtna och bytte om för att sedan flytta ut i den vedeldade badtunnan i trädgården! Himmel vad det är härligt! Med en utetemperatur runt nollan och 40 grader i vattnet är det underbart mysigt, bara snön som fattades. Här blev det ännu mera snack och skvaller. Therese och jag satt kvar ytterligare en stund sedan de andra gått upp. Plötsligt kom mannen och barnen i huset hem, vad kan då klockan vara tro? Jo närmre 01... Så vi gick oxå upp, duschade av oss och bytte om. När vi var färdiga så stod "groggbordet" färdigt. Lite godis, en tequila och en drink senare var vi färdiga att åka hem, då var nämligen klockan 02:15. VId 03 var jag hemma och i säng en halvtimme senare. VIlken härlig kväll vi haft! Tack för en supertjejkväll Monika!
6 stycken tjejer sent på natten
VI har oxå varit hos min lillebror Dennis och hälsat på honom. Han har lägenhet i Hörby sedan i somras, så det var på tiden att vi åkte och hälsade på! Han bjöd på en god hemalagad pizza.
I måndags åkte Alvins babyhår!! Det har tagit emot länge, men nu hängde det ner i ögonen på honom. Så nu har jag det här i en liten blå rosett.
Före
Efter
Det finns nog ingen storebror somär så glad för sin lillebror som Anton! Det är bara idel kärlek hela tiden! Häromdagen låg Alvin oxch sov i soffan och Anton tittade på TV. Jag och Nicke befann oss i Köket. När jag gick in för att titta till Alvin var detta vad jag såg:
Anton ligger och klappar Alvin på huvudet sammtidigt som han sjunger Trollmorsvaggsång. Då smälter ett modershjärta kan jag säga och en lite tår tittar fram i ögat. Så har vi det dagligen och det är jag så glad för! Den dagen kommer säkert då det inte är så längre, men då har jag detta att se tillbaka på.
Nu precis är vi lite förkylda hela familjen. Alvin har åkt på sin första förkylning. Ingen lätt match. Både sömn, mat och mage krånglar. Anton är snorig och jag och Nicke har börjat med halsont och rinniga näsor. Men, varför skulle vi slippa?
För någon vecka sedan, en stressig morgon när vi skulle till dagis och vi stod påklädda i hallen så säger Anton:
- Åh Alvin, vilken mor vi har fått!
Positivt eller negativt? Vad tror ni? Jag hoppas att det var positivt i alla fall.
Någon dag senare på kvällen sitter Anton i mitt knä, tittar upp på mig och säger:
- Mor
- Ja, Anton, vad är det?
- Du är min bästa vän! Ska vi leka tillsammans?
Vad skulle jag gjort utan dessa två små älsklingar? Jag älskar dem något så otroligt mycket!
Mina små stjärngossar
Några som jag oxå alltid hållit mycket av är min Farmor och Mormor. Det är nu ett år sedan de båda gick bort, men jag minns dem som om vi sågs i förmiddags. Det har varit tomt alla födelsedagar under det gångna året eftersom dom alltid varit med, men inte är det längre. Minnet lever starkt vidare! tänker så på er!
Men nu gå vi vidare, och ikväll är det dax för träning för min del! Ska bli såå skönt med ett skivstångspass, det gör gott på min kropp! Imorgon är det dax för 6 månaderskontroll av minstingen. Får se om han gått upp eller ner... Efter tiden som varit tror jag nästan att han gått ner lite. Sen ser jag fram emot den 12:e januari då Alvins foton ska vara färdiga! Sååå spännande!
Vi ses och hörs!
Ta väl hand om er!
Long time, no see...
Hu vad jag känner mig dålig på att uppdatera bloggen... Inte bara för mina kära läsares skull utan oxå för min egen. Med en liten i familjen händer det sååå mycket hela tiden som man vill dokumentera och komma ihåg och då är ju en blogg helt perfekt, men man måste ju se till att plita dit det oxå! Skärpning Annelie!
Här har julen blivit överstökad i en väldig fart känns det som. I en hel vecka innan jul var vi borta varje kväll. Vi besökte två av Nickes mostrar med den årliga julblomman, har blivit lite av en tradition det där. Sen har ju halva släkten födelsedagar oxå i julvevan känns det som. Inte mindre än 6 födelsedagar mellan den 19:e dec och 1:a jan. Och juldagen har vi sedan några år tillbaka som tradition att äta en god middag tillsammans med ett par vänner. Och mitt i allt detta har vi hunnit avverka lite influensa oxå... Anton började på lillejulafton, Nicke på julafton och jag juldagen. När jag precis frisknat till och firat min födelsedag så var det dax för en omgång till för min del. Men nu är jag frisk! :) Som tur är har lille Alvin klarat sig.
Som jag skrev i förra inlägget så satt Alvin i princip själv runt lucia och bara någon dag senare satt han helt själv. Lite lustigt är det, han vill inte rulla runt och sådant som små bebisar annars lär sig först, men sitta ska han. Men det är klart det måste vara roligare att sitta, tänk så mycket mer man ser!
Inte nog med det, nyårsdag tittade den första lilla tanden fram! Detta har naturligtvis dokumenterats (scrappare som man är...:D), under vissa motsträvigheter, men det gick! Den andra sitter och retas precis under ytan men vill inte riktigt bryta igenom, har iofs inte kännt efter idag.
Och eftersom vi var sjuka i mellandagarna när Alvin skulle få sin 5 månaders vaccinering så fick vi den gjord i går istället. Men det var inget jobbigt precis om man frågar Alvin, han satt och skrattade åt sköterskan. Han har dock varit lite gnälligare än vanligt igårkväll och idag, men det är väl sådant som hör till. Ni som känner Alvin vet ju oxå att när han är gnällig så är det inte precis mycket, så jag ska ju absolut inte klaga.
VI har även slutat med amningen nu. Alvin är och har hela tiden varit glad för mat och varit lätt att lära äta riktig mat. Så nu kände vi att det var dax. Har ammat 1 gång per dygn i ca en vecka och innan det 2 gånger per dygn i ca en vecka. Eftersom han inte är riktigt 6 månader ännu så får han ersättning på kvällarna innan sängdax. Detta funkar hur bra som helst. Och han verkar nöjd och då är jag nöjd. Så skönt det är när även Nicke eller någon annan oxå kan stå för matningen!
Anton är fortfarande den största idolen! Det räcker att Alvin ser Anton så strålar hela han, och skulle Anton tramsa sig lite så fyrar han av världens skratt! Det är naturligtvis likadant på andra hållet. Anton frågar alltid efter Alvin om han inte är i samma rum. Och han hjälper honom upp om han har trillat, hämtar leksaker till honom, tröstar honom när han är ledsen och delar med sig av kramar och pussar så det står härliga till. Det värmer sååå i hjärtat när man ser vilken glädje och kärlek där finns mellan dessa två.
Anton har än en gång varit hos läkarna i Lund med sitt öga. Anledningen till återbesöket var ju att Anton inte ville bli undersökt med lapp för ögat sist vi var inne, vilket de sa var OK. Men nu ville de göra de undersökningarna iallafall. Så vi har tränat här hemma med ett litet piratset bestående av lapp, svärd och kikare. Så piraten Anton och hans föräldrar åkte till Lund för läkarbesöket den 2:e januari. Nu gick det hur bra som helst! Han var sååå duktig. Och hans syn var helt perfekt. Eftersom vi lovat honom att han skulle få köpa något om han var snäll så fick vi ju fixa med ett besök på Jättekul i Lund. Han valde en polisbåt ifrån Duplo.
Och idag var det åter dax för dagis. Han har inte varit på dagis sedan den 20:e dec och tyckte inte att han skulle åka dit idag iheller. Men när vi väl kom dit så var det ju toppen. Och när jag sen skulle hämta honom så skulle han som vanligt inte med hem igen. Han trivs sååå bra på dagis och det är jag så glad för. Så nu tror jag att han slumrar framför TVn. Hans sömnrutiner har ju blivit något rubbade nu under julen... Vi har aldrig tvingat Anton isäng utan vi märker på honom när han börjar blir iktigt trött och då går vi och lägger honom och det är aldrig några problem, men nu har det ju blivit ganska så sena kvällar och sena morgnar (inte bara Anton utan även för mig och Alvin...) så jag var ju lite orolig för hur morgonen skulle bli. Men det var inga problem, så nu ska vi bar akomma in i våra vanliga rutiner igen.
Själv har jag ju oxå gått och blivit ett år äldre... Så vi hade naturligtvis lite kalas även för mig. God smörgåstårta bjöds det på. Jag var inte så värst road av att stå och laga maten i år så vi beställde, sååå skönt och smidigt! Vi har även gjort en liten förändring i vardagsrummet. Vårat gamla äppelskåp har fått åka ner i källaren, för att längre frasm tjäna som linneskåp, och lämnat plats åt allas våran Billy och lite olika dörrar därtill. Så nu rymms både Nickes och mina mat- och kaffeserviser utan problem! Plus en hel del annat som får plats! Sååå skönt! Samtidigt blev det mycket mer plats över vid matbordet eftersom Billy inte är mer än hälften så djupt som vårt gamla äppelskåp.
Så det har varit en händelserik jul och nyårshelg här i Komstad! Hoppas att ni andra har haft en lika bra helg!
Foton kommer vid ett senare tillfälle... Kameran finns just nu där nere och jag orkar inte hämta och föra över bilder nu precis, så det får bli lite senare...
Morsning!
...glömde nästan...
Avslutar med en liten bild på godingen:
Lucia och julstök...
Förra helgen (den 8:e och 9:e december) var det fullt upp kan jag lova!! På lördagen började vi med kalas hos Sebastian som blev 3 år. På kvällen bar det av med buss mot Kristianstad för att avnjuta ett julbord på Södra Kasern i mina arbetskamraters sällskap. Nicke var förstås också med. Underhållning för kvällen var gruppen Bra Vibrationer och deras gästartist Anna Book. Det var schlager för hela slanten!! Snacka om att det rycker i både armar och ben! Maten var brecis lika god som alltid hos dem. Barnen tillbringade natten hos farmor och farfar, vad skulle vi gjort utan dem?! Första natten Alvin tillbringade hemifrån, men det hade gått hur bra som helst! Sov hela natten och åt som han skulle. Kl. 9.30 hämtade vi barnen och blev samtidigt bjudna på frukost. Åkte sedan hem, hann knappt och jämt slappna av i soffan förrän det var dax att hoppa i kalaskläderna igen. Nu var det lilla Wilma som skulle firas. Massor med paket och ännu en gottepåse. Hem om och vände, denna gången tog vi inte ens av oss kalaskläderna, och sedan var det dax för julbord på Löderupsstrandbad med Nickes familj. Och sagolikt god mat än en gång. Hux flux så var det söndagkväll... Vart blev denna helgen av? Inte en enda måltid åt vi hemma på hela helgen! Helt otroligt. Men så mycket gott vi fick istället, hade ju inte varit lika god mat på bordet hemma kan jag ju berätta...
Sedan var det då måndag igen. På kvällen styrde vi bilen genom Fyledalen hem till mina föräldrar. Nu var det dax för årets julgodis att komma till världen. Ett par gamla klassiker som vi gör varje år och några nya godsaker. Det resulterade i Cornflakesrosor, pistage/tryffel praliner och nougat/pistage praliner.
Nougat/pistage praliner
Tryffel/pistage praliner
Cornflakesrosor
Men detta räcker ju inte... Nu var klockan mycket, ungarna trötta och vi vuxna likaså. Så vi körde hemåt. En liten bit på vägen vrålade jag till Nicke: Nicke stanna, ser du inte?! Då står det 2-3 st Vildsvin knappa metern framför bilen. Nicke hade inte sett dessa utan hade sin uppmärksamhet på vildsvinen han fått syn på på andra sidan bilen i vägkanten... Det var ju ganska nära kan jag säga... Och fast att klockan nu var mycket (runt 23) så somnade Anton icke! Nu pratade han bara om grisarna... Och inte ville han titta på dem när vi skruvade ner rutan, "äcklet" sa han, fast han bara en liten stund innan nästan hängt ut genom rutan och kollat på Kron- och dovhjortar. Mest troligen blev han väl lika skrämd som jag när jag vrålade till, för han brukar vara väldigt intresserad av det vilda annars. Så vi pratade om hur mycket som helst på vägen hem, verkade som om han behövde det.
På tisdagskvällen åkte vi så åter till mina föräldrar för att göra det sista julgodiset. Knäck, knäck och knäck... Tacka vet jag TupperWares microkanna! Utan den hade det tagit MYCKET längre tid! Två stycken kannor som turades om i micran så gick det på liten tid. Vi färdigställde även pralinerna som vi gjort dagen innan.
I onsdags tänkte jag baka lite lussebullar till Luciadagen... Torrjäst tycker jag är bra, men den jag använde vid detta tillfälle var ingen höjdare kom jag fram till. Degen jäste inte... Så där stod jag med en hel lussebulledeg som bara var till att kasta i soporna... Snacka om att Anton var besviken...
Nu är vi då framme vid Lucia! Dagen började med ett luciatåg nere på dagis. Anton var inte med, utan detta var gruppen över honom. Vilka underbara ungar! Det riktigt rungade i Allaktivitetshuset när dessa små lucior, tärnor, bagar, tomtar och pepparkaksgubbar tog i för kung och fosterland när de sjöng jullåtarna. En del låtar som jag faktiskt inte hört tidigare. Efter det bjöds det på lussebullar och pepparkakor. När detta var över åkte jag och Alvin hem och nu tänkte jag ta revansh på dessa lussebullar! Sagt och gjort, degen jäste och jag mös! Resultatet blev minsann inte fy skam! Har aldrig varit så nöjd med mina lussebullar förut! Gula och granna! Eller vad säger ni?
Natten till idag fick enplötslig vändning vid tvåtiden inatt. Hade gått och lagt mig och Alvin vid 23.30 då han oxå fick mat. Han vaknar vid 02 och är orolig i sängen, inte ledsen och gråtig utan bara allmänt orolig. Hungrig är han ju inte, han åt ju nyss tänkte jag. Han har ALDRIG vaknat så tidigt innan, han sover från det att vi lagt honom till någon gång mellan 6 och 7 på morgonen. Så jag försökte få honom till ro igen. Helt plötsligt hör jag hur det skvalar i sängen brevid mig. Jag far upp och tänder lampan. Då har han spytt så det står härliga till! Kräket stod och flöt på honom och på kudden. Inte konstigt att han var orolig i sängen! Så det blev till att ta ett bad! Sedan åt han och somnade gott igen. Vaknade vid 7 tiden i morse, åt och somnade igen och vaknade inte förrän 11.30.
Under tiden imorse tillverkade jag ett litet pepparkakshus vars delar jag gjorde igår.
Naturligtvis har vi även en liten skog och en vildhäst i vårt pepparkaksland :)
Så har min vecka sett ut! Fullt upp! Imorgon väntar julbord på Stockeboda med julbad i vedeldad tunna efteråt. Hoppas att det blir lika trevligt som förra året vi var där.
Det var allt från Komstad för denna gången! Ha det så gött!
Hoppla, hoppla...
Alvin har ju fortsatt med sin mat och det funkar hur bra som helst! Och den 24:e nov rullade han för första gången från mage till rygg! Och vi har även varit på vägning och mätning. 7845 g och 67 cm är den lille knatten nu... Var blir tiden av?!
Helgerna har bestått av kalas och fest, och det är inte över ännu. Nu börjar ju julborden oxå...
En liten bild på en kalasande Alvin
Här kommer en bild på två trötta pojkar i likadana pyjamasar. Är dom inte för goa! Det är TV:n som är det stora intresset just på denna bilden.
En dag kom jag in i vardagsrummet och hittade detta: Man kan ju unsdra vad det är. En eremitkräfta kanske?
Man kan ju undra vad det är. En eremitkräfta kanske?
Sedan gick jag runt högen och hittade detta:
Han kan juinte säga att han fryser. Snällt av storebror att lämna huvudet utanför iallafall.
tisdags tog vi tåget från Ystad kl 16 mot Köpenhamn. Det var dax för ett besök på Tivoli och deras julskyltning. Sååå vackert det var! Här är en bild på ett träd ute i en damm, tyckte det var så fint! Det fanns massor av lampor och belysningar och då menar jag MASSOR!!!
Tyvärr var tiden lite knapp eftersom vi skulle hem i någorlunda tid, jobb dagen efter för vissa... Men jag njöt den tiden jag var där kan ni tro! Anton var inne i Nisseköping, en liten tomtevärld inne på Tivoli. Och så fick han se tomten som satt i sin släde och tog emot önskningar från barnen, tyvärr var tiden alldeles för knapp för att han skulle få önska sig något hos tomten och kön fram var lång kan jag berätta. Men vi hoppas kunna komma iväg en gång till kanske och då åka lite tidigare så att vi har tid för karusellerna också. Vet ni att Tivoli är en miljöcertifierad nöjespark? När man köpt en läsk (i mugg) på tivoli så kan man på olika ställen panta sin mugg! Och får då 5 danska kronor tillbaka. Inte illa va! Dom har även ett speciellt rum dit man kan gå för att amma och sköta om sina barn. Där intog jag och Alvin en skön skinnfåtölj för ett ögonblick. Här bjöd dom tom på blöjor och tvättservetter när man skulle byta på sina små. Här fanns allt man kan önska sig som småbarnsförälder såsom micro, nappflaskvärmare, rinnande vatten, toaletter, skötbäddare, amningsfåtöljer, barnmöblemang mm. Jag var impad!
Till helgen väntar kalas och julbord på lördag och kalas och julbord på söndag. På lördag ska vi på julbord i Kristianstad och se Anna Book på Södra Kasern, ska bli mycket trevligt! Barnen ska vara hos Farmor och Farfar. Och på söndag blir det julbord på Löderups strandbad med Nickes familj.
Ha det så gott! Hoppas det inte ska behöva dröja lika länge till nästa uppdatering... Skärpning Annelie. Nu ska jag hämta Anton på dagis.
Haj svajs!
Ett tag sedan...
I lördags var vi på halloweenfest hos min broder. Ncike, jag och Alvin klädde ut oss och styrdes bilen mot Osbyholm. Efter att Anton blivit rädd bara han såg oss utklädda, så beslutade vi att han fick stanna hos min andra lillebror, hans flickvän Ida och min lillasyster. Jag var Mimmi, Nicke den där gubben i scream och Alvin var tomte.
Bjuder på en bild på tomtenissen Alvin och hans kusin Gomez:
I söndags var det sedan julmarknad hos grannen Komstad Mölla. Så dit var vi ju tvugna att gå och få lite julstämning. Deras kakor och mackor går inte av för hackor! Det kan jag lova! Resten av dagen bara slappade vi! Nej, eftersom vi i lördags fick en halv gris så hade vi ju lite arbete oxå, för malningen hade vi sparat. Så vi malde förstås lite kött oxå, så helt onyttiga var vi inte. Nicke skar köttet i bitar, Anton stoppade i kvarnen och jag packade till sist det färdiga köttet. Vad glad jag är att vi bor och lever som vi gör och barnen får vara med om lite allt möjligt från första stund. I och med att Nicke jagar en hel del så har ju Anton redan förstått det där med jakt och att man får kött på bla det viset. Så när vi satt där och malde vårt kött sa Anton: - Panga gris far? Så tre år gammal förstår han redan hur vi får vårt kött, som sedan blir till köttfärs tex. Naturligtvis får han inte vara med mer än precis vid beredningen av köttet. Min rädsla från början var ju att han skulle vara rädd och tycka att det var obehagligt med hela jakt grejen. Men han har fattat det hur bra som helst, och har inte visat något tecken på obehag inför det.
Sedan i måndags var vi hos doktorn med Anton för att få hans två födelsefläckar i ansiktet kollade. Och det var inget farligt, Helt normalt och de kom att växa med honom. Ev. borttagning görs inte förrän man blir vuxen. Så det var skönt att vi fått det kollat oxå. Om man frågade anton vad han gjort idag svarade han: -Dotorn tollat mina pickar! :)
Och i Tisdags var det dags för tandläkaren för Anton. Det hela gick JÄTTEBRA och tandläkaren tyckte att tänderna var sååå fina!
Och slutligen i onsdags var det dax för en treårskontroll för Anton. 15 kilo och 97 centimeter lång är min "lille" grabb. Jisses vad tiden går fort! Även denna information var han mycket stolt över att kunna berätta för farmor när vi kom hem efter besöket.
I tisdags var oxå en ny milstolpe för lille Alvin. Nämligen MAT! Jag kokte puréer, potatis/palsternacka och morotspuré. Sedan i somras har jag oxå majspuré och persikopuré färdigt i frysen. Potatisen var väl lite konstig kanske tyckte han, men gröten på kvällen var VÄLDIGT uppskattad! SÅ nu har vi börjat så smått med det oxå. Han har under en tid suttit med vid bordet när vi har ätit och varje gång har han blivit väldigt uppspelt. Så det märks att han har visat intresse för det. Så när vi äter middag på kvällen så äter han gröt tillsammans med oss.
Så här kan man se ut när man har ätit sin första portion gröt!
På lördag bär det av till Lövestad och allra bästa Therese med familj för en stunds mysigt samkväm.
Det var lite från Komstad!
Ha det så gött!
Anton 3 år!
Så får jag lov att presentera:
Apan Bertil och hans bebis!
Detta är nu Antons nya älsklingar. De är redan väldigt välkramade! Och jag måste medge, han är väldigt kramvänlig och mjuk :).
Så den butiken kan jag varmt rekomendera! Anton som är glad för gosedjur tyckte detta var toppen!
Efter detta hade Anton önskat sig mat, och det var hamburgare. Så nästa stopp blev McDonalds. Sen körde vi hem, för på kvällen väntades gäster, så mat mm skulle förberedas.
En mycket lyckad dag och Anton slocknade som en slagen hjälte i soffan när gästerna åkt hem, med Bertil och bebis naturligtvis!
FM Österlen...
Nej det går inte att sitta här nu, huset städar inte sig själv... tyvärr.
Åter till städning och matlagning!
Morsning!
Oj, oj, oj...
Förra veckan innehöll en hel del förberedelse inför helgens stundande dop.
Bilen skulle på verkstad i torsdagsmorse, för att hämta den senare under dagen. Vi skulle få GDI-systemet blästrat, ett system som Mitsubishi (stavn?) har. Sagt och gjort, vi körde dit bilen och fick tillfälligt låna Nickes föräldrars bil. Uppåt eftermiddagen ringer Nicke. -När kan jag hämta bilen? svarar jag när han ringer. Vi får inte tillbaka bilen förrän på måndag svarar han mig! DU SKOJAR!!! Kamremmen hade tydligen hoppat två hack, så vi hade haft en otrolig tur att den inte hoppat ett hack till, för då hade förmodligen toppen och alltihopa åkt! Så det tillfälliga lånet av bil blev liiiiite längre... Och jag såg pengarna flyga iväg... Gissa om jag blev stressad! All handling inför helgen mm. Nu behövde jag egentligen inte stressat upp mig, jag hade ju svärföräldrarnas bil, men det var den känslan jag fick.
Sen på fredag skulle jag hämta nyckeln till församlingshemmet där vi skulle ha "dopfesten". Min tanke var att vi skulle duka och få iordning på fredag kväll för att på lördag kunna ha tid för grejer som ev dök upp som vi glömt handla etc. Men när jag hämtar nycklarna får jag veta att jag inte har tillgång förrän på lördag eftermiddag kl. 14. Det skulle nämligen vara barnloppis innan. Så nu passade jag och svärmor på att åka och handla allt vi kunde komma på som skulle behövas (vi lyckades mycket bra måste jag påstå). Så på lördag fm var jag fakstikt lite ledig! Bra! Då åker vi på barnloppis sa jag till Nicke! Där fyndade vi ett par Kavat skor som var som nya. 40:- kostade de. Ett par kavat stövlar, något mer använda men i JÄTTEFINT skick. 50:- kostade dom. Samt en vinteroverall till att ha och springa i här hemma. 50:- kostade den. Allt var till Anton. Så en vinteroverall, ett par Kavatstövlar och ett par kavat skor för 140:-!! Snacka om fynd!
Sedan var det då söndag och dags för dop. Allt gick enligt planerna, tills vi stod där i kyrkan och jag kom på att vi skulle lärt oss en dikt till dopet! Vi hade tränat på lördagskvällen så vi kunde den, men nu var den som bortblåst!!! När jag försökte påpeka det för Nicke och han bara log och sa att han inte heller kom ihåg den så började jag bli lite nervös!! Men på något konstigt sätt så glömde prästen oxå bort dikten och vi behövde aldrig läsa den. Gissa om jag blev glad! Resten av dagen var PERFEKT! Och Alvin fick många fina dopgåvor!
Och nu är det en ny vecka igen! Hämtade bilen igår och det blev en lite annan slutsumma än vad det var tänkt från början... 8 200:- istället för 2 900:-... men, men nu går den som den ska iallafall. Vi får väl leva på bröd och vatten ett tag så ska det nog gå... ;)
Avlsutar med ett foto från dopet. Den nydöpte med sin familj.
Ser precis här att storebror ser ut att strypa lillebror... :D Riktigt så illa är det inte! Anton är faktisk VÄLDIGT glad för Alvin. Men det ser väldigt roligt ut!
Och såhär trött och utslagen blir man dagen efter sitt dop! Inte blir det bättre av att storebror vill leka, somnade mitt i leken om man säger så...
Det var allt för denna gången!
So long!
Hemma igen...
Dessa underbara barn!!
Ofta hörs det:
- Moo vet du vad?
- Nej
- Äckar dig.
- Jag älskar dig med Anton!
- Moo vet du vad?
- Nej Anton.
- Äckar Kalvin osse. O faa osse. Äckar aaaallihopa!
Anton kallar Alvin för Kalvin nämligen... Han kan mycket väl säga det som det ska sägas, men det ploppar alltid ut som Kalvin...:) Ett ganska så passande namn iofs på honom eftersom han är väldigt matglad.
Detta samtal kan upprepas oräkneliga antal gånger om dagarna, och vad ska man säga...
Vi älskar dig oxå Anton!!
