Hoppla!
Och nu ligger hon plötsligt på mage på golvet... Lustigt, jag lade henne på rygg! Hon har just vänt sig från rygg till mage för första gången! Som jag sa tidigare, STOOOR kicka!
Stooor kicka!
Jodå! +60 gram visade vågen idag för lillan! Även om det inte är mycket så är det iaf på rätt håll.
Bjuder på alldeles färska bilder av den lilla loppan.
En liten ljuvlig dam...
...som gärna tar en liten pratstund...
...och bjuder på mååånga leenden!
Och, ja, hon vaknade inatt...
Nu ska vi mysa lite!
Hej svejs!
Bjuder på alldeles färska bilder av den lilla loppan.
En liten ljuvlig dam...
...som gärna tar en liten pratstund...
...och bjuder på mååånga leenden!
Och, ja, hon vaknade inatt...
Nu ska vi mysa lite!
Hej svejs!
YES!!
Allis har just satt i sig 135+65 ml ersättning!!!
Som vi kämpat med henne... Trugat i henne 50-100 ml per mål under två veckors tid. Riktigt glada har vi varit de få gånger hon har druckit en hel sats med 100 ml. Idag gjorde jag en sats på 135 ml och tre gånger idag har hon tömt flaskan på den mängden. Och precis testade jag att blanda lite till och gav henne. Döm om min förvåning när hon satte i sig hela den satsen på 65 ml oxå! Så ikväll åt hon 200 ml på ETT mål! Nu vågar vi inte röra henne! Hon ligger på en kudde i soffan och jäser, och vi är rädda att allt ska komma upp igen... Ska bli spännande och se hur natten blir, tror ni hon kommer vakna och vara hungrig? Och riktigt spännande ska det bli imorgon på BVC då vi ska på vägning. Återkommer med resultatet.
På tal om BVC... Igår var store Anton och fick sin 2:a dos med vacc mot svininfluensan. Gick precis lika bra denna gången. Han sa inte ett knyst! Och denna gången visste han ju vad som väntade. Gissa om jag var stolt! Andra föräldrar fick bära in sina barn under protester, Anton gick själv före mig in på rummet... Och ut kom han lika glad som när han gick in! Och idag var det då Alvins tur. Lite rädd måste jag säga att jag varit inför hans andra dos... Han var INTE rolig förra gången. Då krävdes det två för att hålla honom och en för att spruta... Igår när Anton berättade att det inte var något farligt och att det inte gjorde ont så sa han -Ja sitta still. Samtidigt nickade han väldigt förståndigt... Och han skulle välja tatuering, för det hade ju storebror fått. När vi kom in på rummet och satte oss i stolen så kröp han upp i mitt knä, kröp intill mig och sa med ledsen röst -Mor, köra hem mor. Denna gången var vi mer förberedda och satsade på två att hålla med en gång och allt gick bara fint. Visst kämpade han emot, men det gick jättebra. Nu var det ju dax att välja tatuering... -Ja vill inte! sa han i tjurigt i protest. Men till slut hade han ändå valt ut en för att lite senare säga -Nej, vill inte ha den! och lade till baka den... Och plåster skulle han absolut inte ha! Anton har inte reagerat på sprutan alls, är lite öm runt sticket bara men inget annat. Det återstår att se imorgon om Alvin reagerar, men änsålänge har han inte reagerat. Och det gjorde ingen av dem vid första dosen heller.
Nej, nu kallar kudden! Var bar tvungen att berätta om lillasysters framsteg! Så stolt och glad! Äntligen verkar det vända!
Natti, natti!
Som vi kämpat med henne... Trugat i henne 50-100 ml per mål under två veckors tid. Riktigt glada har vi varit de få gånger hon har druckit en hel sats med 100 ml. Idag gjorde jag en sats på 135 ml och tre gånger idag har hon tömt flaskan på den mängden. Och precis testade jag att blanda lite till och gav henne. Döm om min förvåning när hon satte i sig hela den satsen på 65 ml oxå! Så ikväll åt hon 200 ml på ETT mål! Nu vågar vi inte röra henne! Hon ligger på en kudde i soffan och jäser, och vi är rädda att allt ska komma upp igen... Ska bli spännande och se hur natten blir, tror ni hon kommer vakna och vara hungrig? Och riktigt spännande ska det bli imorgon på BVC då vi ska på vägning. Återkommer med resultatet.
På tal om BVC... Igår var store Anton och fick sin 2:a dos med vacc mot svininfluensan. Gick precis lika bra denna gången. Han sa inte ett knyst! Och denna gången visste han ju vad som väntade. Gissa om jag var stolt! Andra föräldrar fick bära in sina barn under protester, Anton gick själv före mig in på rummet... Och ut kom han lika glad som när han gick in! Och idag var det då Alvins tur. Lite rädd måste jag säga att jag varit inför hans andra dos... Han var INTE rolig förra gången. Då krävdes det två för att hålla honom och en för att spruta... Igår när Anton berättade att det inte var något farligt och att det inte gjorde ont så sa han -Ja sitta still. Samtidigt nickade han väldigt förståndigt... Och han skulle välja tatuering, för det hade ju storebror fått. När vi kom in på rummet och satte oss i stolen så kröp han upp i mitt knä, kröp intill mig och sa med ledsen röst -Mor, köra hem mor. Denna gången var vi mer förberedda och satsade på två att hålla med en gång och allt gick bara fint. Visst kämpade han emot, men det gick jättebra. Nu var det ju dax att välja tatuering... -Ja vill inte! sa han i tjurigt i protest. Men till slut hade han ändå valt ut en för att lite senare säga -Nej, vill inte ha den! och lade till baka den... Och plåster skulle han absolut inte ha! Anton har inte reagerat på sprutan alls, är lite öm runt sticket bara men inget annat. Det återstår att se imorgon om Alvin reagerar, men änsålänge har han inte reagerat. Och det gjorde ingen av dem vid första dosen heller.
Nej, nu kallar kudden! Var bar tvungen att berätta om lillasysters framsteg! Så stolt och glad! Äntligen verkar det vända!
Natti, natti!
2010!
2010började som alla andra år, jag fyllde år. Men eftersom jag var sjuk blev det inget kalas. Mina och Nickaes föräldrar kom på kvällen bara och vi åt god thaimat. På dagen kom T & M med familj. Så det var en lugn, skön och mysig födelsedag med familjen.
Har man snö gäller det att passa på...
Hej vad det går i backarna...
...nej, det är inte hela sanningen... Så här gick det till!
Den store pågen (faren...) fram och det två små på släp. Gissa om de var lyckliga!
Den 30 dec hade jag varit med lillan på BVC för att se hur hon hade växt. Döm om min förvåning när hon hade gått NER i vikt! Inte bra. Nu försökte jag amma oftare och längre... Lätt... NOT! Var hon inte hungrig tog hon INTE bröstet... Men vi kämpade på en vecka till nästa vägning. När vi vägde henne igen den 7 jan had hon fortfarande gått ner i vikt... Vi tog nu urinprov och hB på henne. hB var bra och urinprovet skickades på odling. Denna gången började man bli lite orolig... På eftermiddag och kväll pumpade jag och gav henne, mest för att se hur mycket hon åt per mål och lite för att se ungefär vad jag hade i matväg till henne... Jag fick smärre panik när jag upptävkte att hon inte åt mycket mer än 60-100 ml per mål. Knappt hälften av vad hon bör äta med tanke på hennes ålder. När hon denna kväll hade fått i sig en måltid var hon helt annorlunda än vad hon varit den sista tiden på kvällarna. Hon satt i soffan och jollrade och pratade med oss som aldrig förr. Hon har alltså inte fått mat så det räcker den sista tiden! Vi som trodde hon var trött mm när hon var gnällig på kvällarna, för hon hade ju fått mat! Det var ingen rolig känsla man fick i kroppen kan jag säga... Till de andra två barnen har jag haft mängder med mat, så detta var ju inget man kunde drömma om! Efter två dagars kämpande med pump och flaskmatning gav jag upp. Jag var orolig och maten verkade minska ännu mer. Vi började stötta till med ersättning. Så nu är det både ersättning och bröstet som gäller. Fortfarande äter hon knappt 100 ml per mål men i gengäld ger vi henne med tätare intervall. Och de två sista nätterna har hon vaknat och varit hungrig, hon som sovit hela nätter i nästan två månader. Men jag ser det positivt. Hon vill ha mer mat! Sedan vi började ge henne ersättning visar hon tydligar när hon vill ha mat och hon har blivit mycket gladare. Ett tecken på att det går på rätt håll.
I onsdags var vi på BVC för 2-mån läkarkontroll (eftersom jag var sjuk när vi egentligen skulle gjort den så blev den rejält försenad...) Och vi fick svar på hennes urinprov... URINVÄGSINFEKTION!!! Stackars tös! 3 månader och urinvägsinfektion! Egentligen skulle hon haft sin vaccinering oxå denna dag, men eftersom det nu blev penicillin för henne så flyttade vi fram den. Vikten stod dock stilla! Och det var skönt. Så nu går hon på penicilin. Och på torsdag ska vi in för en ny viktkontroll. Spännande.
I fredags var vi minsann på Malmö Arena med barnen och T & M och deras barn. Det var ju Disney on Ice! WOW! säger jag bara! Underbar musik, bra platser och härlig fart! Jättetrevligt! Anton satt som förstelnad och tittade medans Alvin satt i mitt knä och diggade. Verkligen hellyckat. Lillan var hos mormor och morfar. Det första Alvin sa när det var slut var: -Köra och hämta Allis? Dessa tre syskon är sååå glada för varandra så det är helt otroligt! Underbart att se och höra dem tillsammans.
Idag väntar andra omgången vaccin för mina små gossar. Anton är väl inga större problem, men Alvin är jag lite mer orolig för. Det krävdes två pers att hålla honom sist... Får se om vi klara båda idag eller om vi väntar tills imorgon med Alvin... Känns som att det är lika bra att ge dem sprutan nu när de redan fått första dosen så de får fullt skydd. Det handlar om ett par sekunders obehag med Alvin men det kommer vi säkert klara, och vem vet, det går kanske galant denna gången...
Har man snö gäller det att passa på...
Hej vad det går i backarna...
...nej, det är inte hela sanningen... Så här gick det till!
Den store pågen (faren...) fram och det två små på släp. Gissa om de var lyckliga!
Den 30 dec hade jag varit med lillan på BVC för att se hur hon hade växt. Döm om min förvåning när hon hade gått NER i vikt! Inte bra. Nu försökte jag amma oftare och längre... Lätt... NOT! Var hon inte hungrig tog hon INTE bröstet... Men vi kämpade på en vecka till nästa vägning. När vi vägde henne igen den 7 jan had hon fortfarande gått ner i vikt... Vi tog nu urinprov och hB på henne. hB var bra och urinprovet skickades på odling. Denna gången började man bli lite orolig... På eftermiddag och kväll pumpade jag och gav henne, mest för att se hur mycket hon åt per mål och lite för att se ungefär vad jag hade i matväg till henne... Jag fick smärre panik när jag upptävkte att hon inte åt mycket mer än 60-100 ml per mål. Knappt hälften av vad hon bör äta med tanke på hennes ålder. När hon denna kväll hade fått i sig en måltid var hon helt annorlunda än vad hon varit den sista tiden på kvällarna. Hon satt i soffan och jollrade och pratade med oss som aldrig förr. Hon har alltså inte fått mat så det räcker den sista tiden! Vi som trodde hon var trött mm när hon var gnällig på kvällarna, för hon hade ju fått mat! Det var ingen rolig känsla man fick i kroppen kan jag säga... Till de andra två barnen har jag haft mängder med mat, så detta var ju inget man kunde drömma om! Efter två dagars kämpande med pump och flaskmatning gav jag upp. Jag var orolig och maten verkade minska ännu mer. Vi började stötta till med ersättning. Så nu är det både ersättning och bröstet som gäller. Fortfarande äter hon knappt 100 ml per mål men i gengäld ger vi henne med tätare intervall. Och de två sista nätterna har hon vaknat och varit hungrig, hon som sovit hela nätter i nästan två månader. Men jag ser det positivt. Hon vill ha mer mat! Sedan vi började ge henne ersättning visar hon tydligar när hon vill ha mat och hon har blivit mycket gladare. Ett tecken på att det går på rätt håll.
I onsdags var vi på BVC för 2-mån läkarkontroll (eftersom jag var sjuk när vi egentligen skulle gjort den så blev den rejält försenad...) Och vi fick svar på hennes urinprov... URINVÄGSINFEKTION!!! Stackars tös! 3 månader och urinvägsinfektion! Egentligen skulle hon haft sin vaccinering oxå denna dag, men eftersom det nu blev penicillin för henne så flyttade vi fram den. Vikten stod dock stilla! Och det var skönt. Så nu går hon på penicilin. Och på torsdag ska vi in för en ny viktkontroll. Spännande.
I fredags var vi minsann på Malmö Arena med barnen och T & M och deras barn. Det var ju Disney on Ice! WOW! säger jag bara! Underbar musik, bra platser och härlig fart! Jättetrevligt! Anton satt som förstelnad och tittade medans Alvin satt i mitt knä och diggade. Verkligen hellyckat. Lillan var hos mormor och morfar. Det första Alvin sa när det var slut var: -Köra och hämta Allis? Dessa tre syskon är sååå glada för varandra så det är helt otroligt! Underbart att se och höra dem tillsammans.
Idag väntar andra omgången vaccin för mina små gossar. Anton är väl inga större problem, men Alvin är jag lite mer orolig för. Det krävdes två pers att hålla honom sist... Får se om vi klara båda idag eller om vi väntar tills imorgon med Alvin... Känns som att det är lika bra att ge dem sprutan nu när de redan fått första dosen så de får fullt skydd. Det handlar om ett par sekunders obehag med Alvin men det kommer vi säkert klara, och vem vet, det går kanske galant denna gången...
Hejsan!
Ja, det var ju ett tag sedan...igen...
Sedan sist har det ju hänt en del. Då var jag på min andra penicilinkur mot halsfluss. Den avslutades och någon dag senare var det åter dax för halsont. Men däremellan hann vi ju med julen! Julen firades iår både lillejulafton hos Nickes bror och hans familj och julafton firades hos mina föräldrar. Julen är alltid lika mysig och för en gångs skull så fick vi ju en vit jul 2009! Det är minsann inte alla år vi har det. Som vanligt innebar julen en massa god mat och en hel del julklappar. Och familj och släkt såklart!
Den 20:e december döptes vår lilla dotter i Stiby kyrka. Hon fick namnen Inez Allis Selma Krook med tilltalsnamn Allis. Det var ett vitt dop och vi var rädda att många inte skulle kunna komma pga snön, men vi hade tur, det var bara ett par som inte kunde komma. Hon skötte sig exemplariskt i kyrkan och hennes gudföräldrar Sara och Jessica hade inget större problem med henne. Mottagningen efter sov hon sig igenom...
En nydöpt och nöjd liten Allis
Strax efter jul och andra penicillinkuren avklarad så var det åter dax för halsont... Ner till Novakliniken igen och ett riktigt halsprov togs och skickades till odling. Detta prov visade att jag fortfarande hade någon sorts streptococcer (stavn?)
Så här har våra juldagar och mellandagar och... ja, alla lediga dagar sett ut under julledigheten...
Två pyjamasnissar...
...och en pyjamasnissa!
Nyår firade vi hemma. Rosa kom på besök och hjälpte oss att äta vår inbakade fläskfilé, klyftpotatis och svampsås. Barnen höll sig vakna och vi lyckades iår se Grevinnan och betjänten. Både Anton och Alvin skrattade gott åt gubbens tokigheter. Mor, kan vi inte spela in den sa Anton när den var nästan slut. Sagt och gjort, nu finns den på boxen. Det är inte många år som man lyckas komma ihåg och se den. Vid 00-tiden satte vi oss och tittade på fyrverkerierna nere i byn. Vi kan se dem hemifrån, mycket praktiskt. Och sen gick vi själv ut och smällde våra 4 smällare som vi köpt. Anton gillade det skarpt men Alvin blev lite rädd och ville gå in redan efter 2:a smällaren.
Nu var 2009 slut! Ett år som har betytt mycket i våra liv. Började redan nyårsdag med frieri! Sedan var det bröllopstankar ända fram till den 14:e feb då vi fick reda på att vi skulle bli 5 i familjen! Sen var det både bröllop och graviditet på schemat. Bröllopet var en av de vackraste och roligaste dagarna i mitt liv. Blir fortfarande helt lyrisk när jag tänker tillbaka på det! Och den 5 oktober förändrades våra liv igen när lilla Allis kom till oss. Så det har varit ett år i kärlekens och lyckans tecken för vår del. Som sagt, ett år som betytt oerhört mycket för oss och våra liv.
Ett gott nytt 2010!
