Väntan...
Hejsan!
Det var ju ett tag sedan jag skrivit... Tiden har gått fort och jag har hunnit vara hemma snart två månader. I fredags passerades dagen med stort D, men ännu har vi inte sett en skymt utav den lill* inneboende jag har... Vi hade ju inte avtalat någon vistelse mer än till den 25:e sept, men vi får väl prata allvar om det h*n och jag när den kommer ut... Den sista tiden har inneburit en massa smärtsamma foglossningar och en väääldigt livlig bebis, vilket i sin tur har resulterat i en trött hotellägare. Domningarna i mina händer kom skata men säkert för att sedan övergå i värk OCH domningar. Bara att bre en macka till barnen på morgonen är en ren pina. Nätterna ska vi inte prata om! Vaknar varenda gång jag ska vända mig, försök själv tänka dig hur det är att vända sig när man är som en strandad val med värk i fogarna... Det är inte gjort i en "hannavänning". Och skulle jag lyckas somna om så vaknar jag av att det värker i händerna, framförallt vänsterhanden nattetid. Eller av att jag är kissenödig. Och somnar jag efter toabesöket så dröjer det inte länge innan de små pojkarna kommer in... Alltså ingen vidare kvalitetssömn... MVC-besök har naturligtvis klarats av oxå sedan sist. Ett SF-mått på 39 cm, bra lågt blodtryck och en bebispuls på 155. Pojkarnas puls har varierat mella 135-145 i puls då de låg i magen, men denne lill* har legat på 155 vid varje mätning. Kan den något högre pulsen innebära en flicka tro? Vet inte om man kan tro på alla de där påståendena.
Annars är det mest klart för leverans. Det är bara spjälsäng och vagga som ska bäddas och garderob till Alvin så att bebisen kan ha sina kläder i skötbordet. Vagnen står i bilen och likaså packad skötväska och BB-väska. Vad gäller BB så är det besöksförbud. Bara Nicke som får komma och hälsa på, Anton och Alvin får vänta att träffa sitt lilla syskon tills vi kommer hem. Likaså gäller ju för alla far- och morföräldrar och våra syskon. Undranstro om det blir skönt eller tråkigt att vistas på BB. Jag vill ju gärna stanna tills PKU-provet är tagit iaf.
Denna graviditet har jag lyckats föreviga min mage både på bild och i form av en gipsavgjutning. Riktigt roligt att ha faktiskt. Avgjutningen har jag en önskan om att kunna få upp snyggt på väggen med en lampa bakom. Just nu har jag kanske inte så mycket känslor över den mer än att jag tycker att den är jättefin och rolig att ha, men när magen är borta kan man ju titta på den och minnas tillbaka. Jag köpte färdiggipsade bindor på apoteket och två tuber vaselin. Vi smorde in magen med BÅDA tuberna vaselin och klädde BH med plastfolie. Sen var det bara att klippa till remsor och smälla dit. Vi valde att duscha remsorna på plats med en vanlig sprayflaska. Ett alternativ är ju att doppa remsorna i ljummet vatten. Men vår metod funkade jättebra och resultatet är jag supernöjd med!
Båda våra små pojkar har blivit fotograferade vid ½ och 1 år. 1-års fotgraferingen har vi gjort förstoringar av medans ½-årsfotograferingen bara legat. Dels fick vi en bok, som visserligen står i bokhyllan lätt att titta i, och vi fick även fyra foton satta i en passepartou (stavn?). Men NU! Nu har jag fått ramar gjorda både till förstoringarna och till 4-fotoserien! Och gissa om det blev bra! Änsålänge är det bara 4-fotoserierna som är uppsatta, men de andra kommer oxå bli jättebra på plats. Men hur ska det bli med sådana modeller, kan det bli annat än bra?!
Mer uppdatering kommer...
Men som sagt, vi väntar och väntar... och väntar...
Det var ju ett tag sedan jag skrivit... Tiden har gått fort och jag har hunnit vara hemma snart två månader. I fredags passerades dagen med stort D, men ännu har vi inte sett en skymt utav den lill* inneboende jag har... Vi hade ju inte avtalat någon vistelse mer än till den 25:e sept, men vi får väl prata allvar om det h*n och jag när den kommer ut... Den sista tiden har inneburit en massa smärtsamma foglossningar och en väääldigt livlig bebis, vilket i sin tur har resulterat i en trött hotellägare. Domningarna i mina händer kom skata men säkert för att sedan övergå i värk OCH domningar. Bara att bre en macka till barnen på morgonen är en ren pina. Nätterna ska vi inte prata om! Vaknar varenda gång jag ska vända mig, försök själv tänka dig hur det är att vända sig när man är som en strandad val med värk i fogarna... Det är inte gjort i en "hannavänning". Och skulle jag lyckas somna om så vaknar jag av att det värker i händerna, framförallt vänsterhanden nattetid. Eller av att jag är kissenödig. Och somnar jag efter toabesöket så dröjer det inte länge innan de små pojkarna kommer in... Alltså ingen vidare kvalitetssömn... MVC-besök har naturligtvis klarats av oxå sedan sist. Ett SF-mått på 39 cm, bra lågt blodtryck och en bebispuls på 155. Pojkarnas puls har varierat mella 135-145 i puls då de låg i magen, men denne lill* har legat på 155 vid varje mätning. Kan den något högre pulsen innebära en flicka tro? Vet inte om man kan tro på alla de där påståendena.
Annars är det mest klart för leverans. Det är bara spjälsäng och vagga som ska bäddas och garderob till Alvin så att bebisen kan ha sina kläder i skötbordet. Vagnen står i bilen och likaså packad skötväska och BB-väska. Vad gäller BB så är det besöksförbud. Bara Nicke som får komma och hälsa på, Anton och Alvin får vänta att träffa sitt lilla syskon tills vi kommer hem. Likaså gäller ju för alla far- och morföräldrar och våra syskon. Undranstro om det blir skönt eller tråkigt att vistas på BB. Jag vill ju gärna stanna tills PKU-provet är tagit iaf.
Denna graviditet har jag lyckats föreviga min mage både på bild och i form av en gipsavgjutning. Riktigt roligt att ha faktiskt. Avgjutningen har jag en önskan om att kunna få upp snyggt på väggen med en lampa bakom. Just nu har jag kanske inte så mycket känslor över den mer än att jag tycker att den är jättefin och rolig att ha, men när magen är borta kan man ju titta på den och minnas tillbaka. Jag köpte färdiggipsade bindor på apoteket och två tuber vaselin. Vi smorde in magen med BÅDA tuberna vaselin och klädde BH med plastfolie. Sen var det bara att klippa till remsor och smälla dit. Vi valde att duscha remsorna på plats med en vanlig sprayflaska. Ett alternativ är ju att doppa remsorna i ljummet vatten. Men vår metod funkade jättebra och resultatet är jag supernöjd med!
Båda våra små pojkar har blivit fotograferade vid ½ och 1 år. 1-års fotgraferingen har vi gjort förstoringar av medans ½-årsfotograferingen bara legat. Dels fick vi en bok, som visserligen står i bokhyllan lätt att titta i, och vi fick även fyra foton satta i en passepartou (stavn?). Men NU! Nu har jag fått ramar gjorda både till förstoringarna och till 4-fotoserien! Och gissa om det blev bra! Änsålänge är det bara 4-fotoserierna som är uppsatta, men de andra kommer oxå bli jättebra på plats. Men hur ska det bli med sådana modeller, kan det bli annat än bra?!
Mer uppdatering kommer...
Men som sagt, vi väntar och väntar... och väntar...
