YES!!
Allis har just satt i sig 135+65 ml ersättning!!!
Som vi kämpat med henne... Trugat i henne 50-100 ml per mål under två veckors tid. Riktigt glada har vi varit de få gånger hon har druckit en hel sats med 100 ml. Idag gjorde jag en sats på 135 ml och tre gånger idag har hon tömt flaskan på den mängden. Och precis testade jag att blanda lite till och gav henne. Döm om min förvåning när hon satte i sig hela den satsen på 65 ml oxå! Så ikväll åt hon 200 ml på ETT mål! Nu vågar vi inte röra henne! Hon ligger på en kudde i soffan och jäser, och vi är rädda att allt ska komma upp igen... Ska bli spännande och se hur natten blir, tror ni hon kommer vakna och vara hungrig? Och riktigt spännande ska det bli imorgon på BVC då vi ska på vägning. Återkommer med resultatet.
På tal om BVC... Igår var store Anton och fick sin 2:a dos med vacc mot svininfluensan. Gick precis lika bra denna gången. Han sa inte ett knyst! Och denna gången visste han ju vad som väntade. Gissa om jag var stolt! Andra föräldrar fick bära in sina barn under protester, Anton gick själv före mig in på rummet... Och ut kom han lika glad som när han gick in! Och idag var det då Alvins tur. Lite rädd måste jag säga att jag varit inför hans andra dos... Han var INTE rolig förra gången. Då krävdes det två för att hålla honom och en för att spruta... Igår när Anton berättade att det inte var något farligt och att det inte gjorde ont så sa han -Ja sitta still. Samtidigt nickade han väldigt förståndigt... Och han skulle välja tatuering, för det hade ju storebror fått. När vi kom in på rummet och satte oss i stolen så kröp han upp i mitt knä, kröp intill mig och sa med ledsen röst -Mor, köra hem mor. Denna gången var vi mer förberedda och satsade på två att hålla med en gång och allt gick bara fint. Visst kämpade han emot, men det gick jättebra. Nu var det ju dax att välja tatuering... -Ja vill inte! sa han i tjurigt i protest. Men till slut hade han ändå valt ut en för att lite senare säga -Nej, vill inte ha den! och lade till baka den... Och plåster skulle han absolut inte ha! Anton har inte reagerat på sprutan alls, är lite öm runt sticket bara men inget annat. Det återstår att se imorgon om Alvin reagerar, men änsålänge har han inte reagerat. Och det gjorde ingen av dem vid första dosen heller.
Nej, nu kallar kudden! Var bar tvungen att berätta om lillasysters framsteg! Så stolt och glad! Äntligen verkar det vända!
Natti, natti!
Som vi kämpat med henne... Trugat i henne 50-100 ml per mål under två veckors tid. Riktigt glada har vi varit de få gånger hon har druckit en hel sats med 100 ml. Idag gjorde jag en sats på 135 ml och tre gånger idag har hon tömt flaskan på den mängden. Och precis testade jag att blanda lite till och gav henne. Döm om min förvåning när hon satte i sig hela den satsen på 65 ml oxå! Så ikväll åt hon 200 ml på ETT mål! Nu vågar vi inte röra henne! Hon ligger på en kudde i soffan och jäser, och vi är rädda att allt ska komma upp igen... Ska bli spännande och se hur natten blir, tror ni hon kommer vakna och vara hungrig? Och riktigt spännande ska det bli imorgon på BVC då vi ska på vägning. Återkommer med resultatet.
På tal om BVC... Igår var store Anton och fick sin 2:a dos med vacc mot svininfluensan. Gick precis lika bra denna gången. Han sa inte ett knyst! Och denna gången visste han ju vad som väntade. Gissa om jag var stolt! Andra föräldrar fick bära in sina barn under protester, Anton gick själv före mig in på rummet... Och ut kom han lika glad som när han gick in! Och idag var det då Alvins tur. Lite rädd måste jag säga att jag varit inför hans andra dos... Han var INTE rolig förra gången. Då krävdes det två för att hålla honom och en för att spruta... Igår när Anton berättade att det inte var något farligt och att det inte gjorde ont så sa han -Ja sitta still. Samtidigt nickade han väldigt förståndigt... Och han skulle välja tatuering, för det hade ju storebror fått. När vi kom in på rummet och satte oss i stolen så kröp han upp i mitt knä, kröp intill mig och sa med ledsen röst -Mor, köra hem mor. Denna gången var vi mer förberedda och satsade på två att hålla med en gång och allt gick bara fint. Visst kämpade han emot, men det gick jättebra. Nu var det ju dax att välja tatuering... -Ja vill inte! sa han i tjurigt i protest. Men till slut hade han ändå valt ut en för att lite senare säga -Nej, vill inte ha den! och lade till baka den... Och plåster skulle han absolut inte ha! Anton har inte reagerat på sprutan alls, är lite öm runt sticket bara men inget annat. Det återstår att se imorgon om Alvin reagerar, men änsålänge har han inte reagerat. Och det gjorde ingen av dem vid första dosen heller.
Nej, nu kallar kudden! Var bar tvungen att berätta om lillasysters framsteg! Så stolt och glad! Äntligen verkar det vända!
Natti, natti!
Kommentarer
Trackback
