liddeli

Igårkväll var det bara Nicke som åkte in för att hälsa på Gunn. Det är mycket folk omkring henne nu och hon blir fort trött, träningen gör ju sitt till oxå. Därför försöker vi vara så få som möjligt där hos henne så hon verkligen får vila. Igår hade hon återigen fått sitta upp lite på sängkanten och sköterskorna tyckte hon var mycket stabilare och starkare än vad de väntat sig! Men som sagt denna träning tär på hennes ork vilket visar sig på eftermiddag och kväll. Men hon får gärna vara trött och vila när vi är där, bara hon kommer tillbaka. Jag tycker att hon är fantastisk som gör sådana framsteg varje dag. Talet har det dock inte hänt något med ännu, men vi ger inte upp, det sista som överger en är hoppet! Och vi hoppas!

Idag tänkte jag skriva ut ett stort foto på våra två pojkar som hon kan ha hos sig och titta på. Om jag känner henne rätt så saknar hon de små yrväderna. Jag ser fram emot den dagen då Anton kan få komma med in och hälsa på henne. Jag tror även att det kan hjälpa henne i tillfrisknandet på något sätt, ger henne ännu lite mer gnista. Men en bild ska hon få på dem iaf! Något fint ska hon ju ha att titta på:)

Tack för alla peppande och lyckönskande kommentarer! Det värmer!