liddeli

Igår var vi inne hos Gunn i Ystad där hon nu ligger inlagd på en rehab avdelning. Hon ligger nu på sal och har nu bara sondmatning och syrgasslang kopplat i sig. Besökstiderna nu är mellan 14-20. På förmiddagarna arbetar nämligen personalen med patienterna och all tid och fokus går till det. Så nu har Gunn påbörjat sin rehablilitering. Hon hade tom fått provsitta lite i sängen igår för att träna ryggen lite vad jag kan förstå. Vi var inne hos henne på kvällen och allt var som tidigare. Hon var MYCKET trött och det blir hon pga att hon börjat träna lite och denna träning tar mycket på de krafter hon har. Hon skulle nu vila mycket och vi fick inte lov att väcka henne om hon somnat mer än när vi ville hälsa. Vi märkte stor skillnad i hennes vakenthet jämfört med tidigare dagar. Men hon vaknade när Nicke tog hennes hand och pratade med henne. Fick mig ett litet skratt åt henne. Hon delar rum med en äldre dam och denna dam kunde inte hitta sin plånbok varpå sköterskorna var inne och hjälpte henne leta. Samtidigt pratade de om var hon kunde lagt den eller var den kunde blivit lagd utav någon annan. Och Gunn hon vände huvudet rakt mot dem och lyssnade, vände sig och tittade på Nicke och tillbaka till damen och sköterskorna igen. Detta är Gunn i ett nötskal, nyfiken i en strut! Så skönt att se att hon finns kvar där bakom denna hemska skada. Men jag kunde som sagt inte låta bli att skratta lite åt  henne... Damens plånbok hade förresten dottern tagit med sig hem.

En annan glad nyhet och ett stort framsteg är att hon rör på både arm och ben UTAN stimulering! Vi fick se det både jag och Nicke igår när vi stod vid hennes sida! Tidiagre har det bara varit då vi stimulerat henne som hon rört sig på höger sida, men nu gjorde hon det som sagt själv. Inte jättemycket, men vickade på fot och tår och flyttade armen några centimeter. Så även denna dag bjöd på glada nyheter! Hon skämmer kanske bort oss lite... Men stark och duktig det är hon! Vi har starka förhoppningar om att hon med tiden kommer bli återställd till stor del. Vad jag kunde se igår efter att jag hört vad läkarna sa om blödningens placering och de områden det drabbat, så tyckte jag nog att hennes högra kind och mungipa hängde något. Sitt högra öga rör hon som vanligt, likadant ögonlock mm. Så det enda jag kunde anmärka på var hennes kind och mungipa. Bör kanske tillägg att jag ännusålänge bara sett henne liggande eller halvliggande och kanske det ser annorlunda ut då hon är i upprätt position. Men det återstår att se.

Nicke tyckte sig oxå se att hon ville forma ord med munnen. Jag frågade henne då hon tittade på mig om hon hade tränat idag, varpå Nicke tyckte sig se att hon ville få fram ett nej samtidigt som hon virrade lite svagt på huvudet. Nu vet vi ju att hon har tränat, men kom hon kanske inte ihåg det? Fortfarande är det många frågor som rör sig i våra huvuden men vi får svar på en del med jämna mellanrum, samtidigt som nya väcks till liv.

Så sammanfattningsvis känns det bättre och vi ser hyfsat ljust på framtiden.