liddeli

Vilken helg vi har upplevt!

Lördagen den 6 juni 2009 blev jag Fru Krook! Äntligen fick man se frukten av all planering som pågått i strax över 5 månader. Dagarna innan var hektiska men ack så roliga! Det var handling av mat, provning och hämtning av kläder, dukning m.m. Kvällen den 5 juni åkte jag och Elin, min syster och en av två tärnor, hem till Therese, min andra tärna. Skönt att få spendera natten på annan plats än hemma. på så vis kunde jag släppa lite mer. Annars hade jag mest troligen farit runt i huset och utfört små sysslor... Vi hade tidigare på kvällen varit och lämnat kläder hos både frissan och på hotellet där bröllopsnatten skulle spenderas. Då vi kom hem till Therese så bjöds det på hemmagjord pizza och god rabarberpaj. Sedan stupade vi i säng 21.30. Men det var ju inte så att jag somnade direkt.... Man låg där och vände och vred på sig, tankarna snurrade i huvudet. Hur skulle morgondagen bli, hade jag glömt något, skulle allt klaffa... Jag hade en egen svit i huset som Therese hade iordningställt åt mig! Sååå fint!


Jag kan ju säga att när jag väl somnat så sov jag som en riktig sessa! Men det skulle inte vara länge... 03.30 vaknade ja och var kissenödig... När toabesöket var avklarat och jag åter låg i sängen så började tankarna snurra i huvudet igen! Fåglarna kvittrade och solen sken på klarblå himmel! Idag skulle det ske! Det var fortfarande svårt att greppa. Då jag legat och vänt mig i ca en timme steg jag upp. Ansade benen, tog en dusch och klädde mig. Nu var klockan knappt 5 på morgonen och vi var alla uppe och igång. Frukosten dukades fram och vi satte oss till bords. MEn det smakade inte riktigt med mat... Två leverpastejmackor fick jag dock i mig. Var det lite nervositet i kroppen eller var det den tidiga morgonen som gjorde att det inte smakade? Jag kände mig inte ett dugg nervös, så vi kör på den tidiga morgonen...

Klockan 5.45 satt vi i bilen och körde mot Simrishamn och frissan. Vad tror ni vi ser när vi kommer till Gärsnäs... Jo, ett stort svart moln över hela byn och så långt fram vi kunde se... TYPISKT! Min bröllopsdag och det vilar ett svart moln över byn där vi ska gifta oss! Regnet det fullkomligt öste ner! Väl hos frissan så började vi rulla mitt hår. Väldans lockigt blev det! När jag satt i torkhuven så fick Therese hjälp med sitt hår. Då jag väl var färdig i denna varma huv var det dax att börja sätta upp håret. Hon började i nacken och man såg inte så mycket av det, men efter ett tag var det plötsligt dax att sätta dit tiaran! Nu började det på något sätt bli lite verkligt! Då frissan var färdig fick Elin hjälp med sitt hår och jag blev sminkad. Vilken Lyx det kändes som denna morgon! Fixad i håret och sminkad. Bara att sitta och njuta. Då sminket var färdigt var det dax att klä sig. Klänning och andra atiraljer åkte på i en hast och strax efter 10 kunde vi sätta oss i bilen och köra hem till Komstad. Som tur var hade det slutat regna och solen tittade tom fram litegrann.

Väl hemma väntade en klädd brudgum, näbben var klädda och mina föräldrars ögon tårfyllda... Men det var inte tid till allt för mycket prat, vi skulle ju Fotograferas! Klockan 11 möttes vi vid kyrkan. Vi, brudföljet, bilen vi skulle åka och så klart fotografen. Sedan togs det lite foton vid kyrkan och efter det bar det av mot Forse Mölla. En underbar plats inne i skogen med vattenfall och gamla fina stenmurar och trappor. Under nära två timmar huserade vi här och när klockan var ett bar det hemåt. Vi skulle helst hinna få i oss lite mat innan vigseln oxå så vi inte var helt utsvultna innan det väl var dax för mat senare på eftermiddagen. Så det blev lite kallskuret och potatissallad. Konstigt nog smakade det inte riktgit nu heller med mat... Nu kan jag ju inte skylla på den tidiga morgonen längre... Plötsligt var det dax för Nicke och bestman och näbb att bege sig till kyrkan. De skulle agera kyrkovärdar och behövde vara där i tid. Kvar hemma var det jag, min far och mina tränor. Då klockan var 13.50 satte vi oss i bilen och körde upp till kyrkan. Förhoppningsvis var alla på plats. Vi satt en stund i bilen innan vi väl gick upp till porten. Där träffade vi prästen som lovade att ge klara tecken och berätta för oss när det var dax för de olika momenten. SKÖNT tänkte jag, för jag hade ingen koll kändes det som! Så nu stod vi där i vapenhuset, jag, min far, mina tärnor och våra små pojkar som för dagen var näbb. Nu var vi där! Klockorna började ringa och jag fick ta ett DJUPT andetag, nu var det verklighet! Portarna öppnades, musiken började och vi började gå. Och längst där framme stod Nicke!



Jag visste inte riktigt var jag skulle titta för att inte börja gråta och sabba makeupen. Den kunde ju få vara lite längre... Pojkarna gick så fint framför oss och allt var perfekt! Jag blev överlämnad av far,  fick en puss på handen och Nicke tog vid. Nu var det han och jag!

Allt var perfekt! Lyckan i våra ögon fullkomligt sprutade ut! Det var nu dax för vigselceremonin och jag lämnade över buketten till Therese. Vi gav varandra löftena och svarade båda JA! Äntligen var det dax för Elin att sjunga. Vi hade valt ut "Du är allt" av Sonja Aldén och nu kom jag på att min näsduk satt virad runt stjälken på min brudbukett! HJÄLP! Detta var ett avsnitt jag visste att jag inte skulle klara utan tårar! Elin gjorde ett underbart solonummer och jag fick stå och dra i snoret... Tårarna stod i ögonen hela tiden men rann aldrig över kanten.



Jaha, så var vi framme vid nästa avsnitt... Det var dax för bön och välsignelse sa prästen och vände sig om... Hmmmm... Är det nu vi ska knäböja? sa Nicke efter ett tag... Jag vet inte! svarade jag, så vi stod kvar... Men förmodligen skulle vi gjort det och missade det totalt! En psalm till och det var dax att gå ut igen. Denna gången vandrade jag i kyrkogången tillsammans med min man! YES!

Utanför kyrkan väntade en massa kramar och gratulationer och naturligtvis kastades det ris! Efter lite fotografering så var det sedan dax att hoppa i bilen och åka en sväng. Vi var överlyckliga och allt hade fungerat perfekt. Så nu bar det av mot Tommarp och festlokalen. Då vi kom fram var gästerna redan på plats. Vi fick våra champagneglas och vi kunde skåla med våra gäster. Nu väntade bara en massa god mat, härlig musik, underbart sällskap och FEST!


Här anländer vi till lokalen och kvällens festligheter!

Då det var dax att bege sig till hotellet och våran svit så kunde vi bara konstatera att ALLT, precis ALLT hade varit helt perfekt! Det fanns inte något som vi ångrade eller som vi önskat att vi gjort annorlunda! INGENTING! Kan inte hitta något fel över huvudtaget!

Då vi kom til hotellet så smög vi ut till vår stuga. Den stod öppen och då vi öppnade dörren och steg in så möttes vi av romantisk pianomusik, rosor, hjärtan och en massa glitter! Skumpan stod på en bänk med två champagneglas och röda siden band. Inne i sovrummet låg det färska rosenblad och vita fjädrar strödda över hela sängen. Även här var det massor med glitter. Vi var i himmelriket!





En trött gravid brud!

Vi tog lite foton och sedan fick jag hjälp att komma ur klänningen. Resultatet var en hög med ris på golvet... Sen skakade vi av så mycket vi kunde från täckena och kröp ner i sängarna. Vi somnade ganska så omgående kan jag ju meddela... Vi hann dock pilla bort de flesta pärlorna jag hade i håret. Resten av håruppsättningen fick vara till morgonen. Så gott vi sov! På morgonen vaknade jag vid 8 tiden och sedan låg vi och mös och pratade och bara njöt av varandra som man och hustru. Vi hämtade skumpan och glasen och korkade upp i sängen. Sen firade vi och skålade nerbäddade under täckena. Vid 9.45 fick vi tyvärr dra oss ur sängarna för klockan 10 hade jag beställt frukosten. Så strax efter 10 kom ägarna in med tre brickor med underbart god frukost! Som vi njöt! Utsikten från bordet var ju inte fy skam! Det var HAVET! Vi fick även ny skumpa, jordgubbar och nya glas. Så återigen skålade vi med varandra och smaskade på jordgubbar till det. Vi ringde efter far och vid 12 tiden blev vi hämtade. Då hade vi hunnit mysa i soffan oxå en stund. Då vi checkade ut fick vi minsann en present av ägarna! Då vi firar ettårig bröllopsdag är vi välkomna dit igen, så bjuder de på övernattning! Vilken fin gest! Så jag vet vad vi ska göra den 6 juni 2010! Tur man är mammaledig dagen efter och kan ligga och njuta och dra sig!

Väl hemma väntade ett krig! En stor stock och en stor sten med texten "NYGIFTA" blockerade vägen... Mina föräldrar och våra barn hade sovit här under natten och på kvällen då de kom hem hade taxin fått köra ut om i stycket, men de kom iaf hem! Likadant var det nu, en tur i stycket var det som gällde för att ta sig hem. Och hemma hittade vi en halmbal utspridd i trädgården. Och det var ingen liten fyrkantsbal, utan en rejäl rundbal! Det som blev över hade de blockerat källardörren med. Våran släp var insatt på gräsmattan framför dörren och i torkvindan vilade en trädgårdsstol.







Efter en stund kom Nickes föräldrar och syskon med familjer hem till oss. De hade tagit hand om mat och presenter och kom med leveransen. Jag var så trött att jag visste inte var jag skulle börja. Som tur var tog andra tag i saken och fixade så vi fick mat och dryck i oss. Och så sent som igår tog jag tag i presenterna och fotograferade och skrev upp vem vi fått vad av. Jag har bara inte orkat innan! Senare på eftermiddagen då alla åkt hem stupade vi i soffan! Vi var helt slut! Gårdagens fest hade inneburit en hel del dans för våran del och nu hade jag ont i rygg och fogar! Hellre det än som att inte kunna parta på min bröllopsdag! Så jag fick ha ont!

På måndagsmorgonen hade Nicke tagit fritt för att städa undan all halm på gräsmattan och jag körde mot Vinslöv och Atelje MB för att lämna tillbaka pojkarnas kläder. Jag som trodde att jag fått allt med mig! Alvins manshettknappar saknades såklart! Men jag hittade dem och de ska förhoppningsvis snart vara framme hos dem. Då jag skulle skriva under kvittot hos dem så blev jag lite ställd... Nu skulle jag ju skriva Annelie Krook! Tjejen som hjälpte mig frågade om det var första gången... Ja, svarade jag och därför blev det bara textat! Jag har ju inte hunnit träna! Hon såg nog hur fundersam jag var då jag skulle skriva...

Så ja, gott folk! Det var historien om hur jag förvandlades från Annelie Nilsson till Annelie Krook! Och jag trivs bra i min nya roll!

Naturligtvis vill vi, både jag och Nicke, tacka alla som på något sätt har hjälpt oss med alla planer och verkställande av planer. Vet inte om vi hade fixat det utan er! Jag nämner inga namn, ni vet vem ni är!

Nu väntar vi spänt på fotografens 867 bilder! De kommer med posten om ca en veckas tid. Såååå spännande!

Hälsningar
Fru Krook