Önskan...

-Mor, det är en sån vi vill att du har i din mage! Sade Anton och pekade på en söt liten flicka när vi kom till dagis imorse.

-Jasså! Svarade jag.

-Mmmm, svarade Anton.

Vi får väl se vad vi kan göra...

Det är så kul med Anton denna graviditeten. Han förstår det på ett helt annat sätt och vill hela tiden klappa och pussa magen. Han har även köpt bebisens första body och strumpor... Med kossor på... Och att det är en lillasyster han vill ha har vi förtsått länge. Då vi frågat honom om han vill ha lillasyster eller lillebror svarar han: -Lillasyster, för dom e snälla! Sen tycker han att bebisen ska heta Anders... Vet inte om det passar på en liten flicka precis...

Häromkvällen när jag låg i soffan hemma med magen i vädret var det som alla kvällar en väldans aktivitet i magen. Anton passerade och just då gick hela magen i vågor. Han tvärstannade och tittade med stooora ögon först på magen, sen på mig och sedan magen igen. Vad var det? frågade han. Det var bebisen som rörde sig i magen svarade jag då. Han tyckte det var jättehäftigt! Jag har visat honom en bild från en gravidtidning där man ser en tecknad gravid kvinna i profil och genomskärning. Han såg då att bebisen ju ligger med huvudet neråt och benen upp, vilket han tyckte var lite lustigt. Som sagt han intresserar sig mer för det och förstår det på ett helt annat sätt denna gången.

Jag är nu i v 31+5 och det magiska datumet närmar sig med STORMSTEG! Jobbar bara denna veckan oxå, sedan är det semester och mammledighet som gäller. Jag har sedan bröllopet bara jobbat fram till lunch för att ha en chans till lite vila på eftermiddagarna innan barnen kommer hem. Och det är tur, för jag är helt slut på eftermiddagarna och sover minst en timme nästan varje dag. Har inte haft en sådan jobbig graviditet någon av de andra gångerna... Foglossningarna ska vi inte snacka om! Likadant ryggen och svanskotan plus tröttheten.

Nästa vecka är det dax för det sista ultraljudet. Äntligen ska vi få en snabb blick av vårt tredje barn igen. Alltid lika underbart och intressant. Att ens kropp kan gömma en sådan underbar varelse. De tidigare graviditeterna har vi tagit reda på vad för kön det varit, men denna gången ska vi faktiskt hålla oss och låta det förbli en hemlighet tills den dag vi får hålla bebben i våra armar. Det är en underbart häftig känsla att veta vad det är. Det blir en liten person som man kan sätta ett namn på. Svårt att beskriva, men det är jättehäftigt att veta vad det är. Det har även givit mig extra styrka under mina jobbiga förlossningar. Man har "kallat" och pushat på lille Anton eller Alvin. Vet inte hur många gånger jag sa -Kom ut nu Anton! under våran första förlossning. Men nu vill vi som sagt uppleva överraskningen istället.

Jag har lite oro inför förlossningen... Båda mina pojkar har kommit med vidöppen hjässbjudning, dvs med näsan uppåt istället för neråt. Detta har gjort förlossningarna låååånga och jobbiga. Alvin ville inte ens gå ner i bäcknet. Inte ens när jag krystade... Båda gångerna har jag gått i sönder. Första gången var inte jättemycket men andra gången var det "hela vägen". Och det är det som skrämmer mig. Kommer detta barnet att vilja komma med öppen hjässbjudning? Kommer jag gå sönder lika mycket igen, eller mer? Tyvärr går det ju inte att vända barnen på det hållet, bara huvud upp eller ner... Så denna gången har jag bestämmt mig för att jag vill ha epidural. De andra gångerna har jag bara haft lustgas och akupunktur. Men sedan vet man ju aldrig hur det blir... Tänk om det går fort och det inte finns tid för epidural... Men min önskan är det iallafall.

Tack och hej från en livlig bebis och mig!

Kommentarer
Postat av: Carina

Är så nyfiken hur har det gått med bebben.Förstår att du inte har tid eller ork o tänka på bloggen



Kram kram

Carina (skurup)

2009-09-28 @ 22:17:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0