Alsterna från Bräkne-Hoby
Jag lovade ju tidigare att ni skulle få se alsterna från träffen i Bräkne-Hoby förra helgen, och här kommer dom!
Först ut att bli scrappat var fotot som jag visat er tidigare i bloggen. Fotot där jag exprimenterat lite med penslar i photoshop. En bild jag fullkomligt älskar! Och plötsligt så låg de rätta papprena där framför mig! Inte alltid det lättaste att hitta bra färger på papper för att kunna få fram rätt känsla i bilden om man valt att göra den i sepia tycker jag. Man har ju sina favoriter, men man kan ju inte använda samma alltid... Detta visade sig bli lite av en skräp-LO. Bandet var ett band jag ALDRIG trodde att jag skulle komma att använda, men här passade det perfekt! Och blommor är något annat som jag har en del av, och som jag haft sedan jag började scrappa, men som jag heller aldrig använder nästan. Här kunde jag fullkomligt frossa i blommor, skulle tom kunnat vara några till. Det tredje och sista är de halva pärlorna. De gjorde verkligen jättemycket tycker jag på denna LO-n, och färgerna på dem var bara helt perfekt! Så jag fick användt en hel del som jag nästan aldrig använder annars, och jag är supernöjd! Tycker fotot kom fram jättebra.
Denna LO såg jag framför mig direkt när jag såg bilderna! En tjurig Alvin satt på bordet hos oss hemma hos mina föräldrar en kväll vi hälsade på. Jag tog fram kameran, lyckades fånga en perfekt tjurig bild, för sen var han som förbytt, vilket ni kanske ser på fotona som är vid sidan. Dessa togs bara sekunder och minuter efter det större fotot. Om någon är linslus så är det Alvin! Förresten, ser ni som hans blå ögonfärg lyser! Vilka ögon! *love*
Efter den kom denna LO på Antons hand i min. Jag älskar sådana bilder, men de är inte lätta att få till det kan jag berätta. Men i svartvitt blev denna bra tyckte jag. Här har jag användt en hel 12x12 overlay, så det enda jag tillfört är fotot och texten, resten sitter i overlayn. Smidigt och snabbt sätt att arbeta. Tyckte inte att mer behövdes här. Less is more som man säger.
Sist ut var denna LO på Alvin. Ännu ett favoritfoto där jag ville ha fram en speciell känsla. Vet inte om jag lyckades, men jag blev nöjd. Krusidullerna runt fotot är stämpelmotiv som jag embossat med kopparfärgat pulver. Tanken var först att det skulle gå hela vägen runt, men något sade mig att det kanske inte var så dumt att ha det på en bit bara, och det är jag glad för. Pappret jag gjort det på är ett blingpapper, därav den speciella lystern.
Så, där hade ni dem. Nu väntar jag bara på nästa tillfälle att få scrappa, det kliar i fingrarna... Nu har det varit CC på Scrappiz hela påskhelgen och jag har inte kunnat vara med. Jag har bara skött om min lille sjukling här hemma som nu verkar piggna till lite. Ingen feber igår och änsålänge idag, så jag håller tummarna! Inatt sov han hela natten med en kudde under madrassen och ett öppet fönster, så det har varit en härlig natt! Nu sover han igen på samma sätt.
Nej, det var det om detta!!
Glad Påsk på er!
VA?! Redan?
I måndags var jag och Anton på utflykt! Vi lämnade Alvin hos Farmor för att sedan ta bussen mot Trelleborg på en utflykt som Stiby församling anordnat. Målet var Kulhuset. Snacka om att Anton tyckte detta var toppen! Vi har aldrig varit på något i denna stilen tidigare och jag får nog erkänna att även jag var ganska så spännd på vad dagen hade att erbjuda! HAn började lite blygsamt i avdelningen för de minsta för att sedan i princip ingå i inredningen på den större avdelningen. Det var nästan en omöjlighet att få honom att stå i matkön när det var dax för lunch. Men till slut gick det, sen återstod problemet att hålla honom på stolen tills han hade ätit upp! Det kan jag säga var ett problem som förblev olöst... Han gav sig tid att äta en del av sina pommes (som han aannars fullkomligt ÄLSKAR) och två korvbitar, sedan var han åter ute i full fart! Jag kan ju säga att han vågade lååångt mer än vad jag trodde att han skulle våga! Och det utan att jag behövde följa med!
När detta foto togs så hade vi precis kommit dit och knappt hunnit få av skorna och jackan... Han har redan funnit sig väl tillrätta.
Här befinner han sig mitt i en av favoriterna. (Denna provade faktiskt även jag... Inte utan att det pirrade lite i magen när man stod där längst upp, den är faktiskt ganska hög och stup)
Vad säger ni om denne lille killen då?! Gissa om han tyckte det var toppen! -Mor, detta är jättekul! ropade han flera gånger när han var lååångt upp i luften!
Han tog sig oxå högt upp i en rutshkanasom nog inte var riktigt tänkt för så små barn, men jag lät honom hållas medan han klättrde upp. HAn kunde inte trilla någonstans och kanan ner var som ett skruvat rör. När han sedan var längst upp och kom på var han befann sig så säger han: -Mor, kom och hjälp mig. Men dit upp kunde jag inte ta mig. Men en snäll flicka som var med på bussen kom upp strax efter honom och tog honom i famnen när de åkte ner. Det var en riktigt tuff kille som kom ut ur röret där nere kan jag berätta, men han ville inte klättra upp fler gånger... Undrar varför... :)
Idag har vi varit på akuten med lilleman. Vaknade lite över tre och var otröstlig. Nu hade tyvärr inga mer knep på att få honom lugn, det kvittade vad man gjorde, om jag eller Nicke gjorde det, inget hjälpte. Så vi bestämde oss för att åka in. Sagt och gjort, ringde och väckte Nickes föräldrar och frågade om Anton kunde vara där, väckte Anton och körde honom till Farmor och Farfar för att sedan köra till Ystad. Och det var ingen lätt match kan jag säga! Det snöade OCH blåste! Och de flesta skåningar vet vad det innebär i våran platta landsände. Man fick hålla koll på de vita reflexstolparna utmed vägen och köra någonstans emellan dom. Men fram kom vi! Klockan 5 var vi på plats och inne på undersökning. Beskedet vi fick efter en del undersökningar och provtagningar var att det var en kraftig förkylning som satt sig långt ner i luftrören. Han var väldigt trång i luftrören och hade det jobbigt med andningen. Så pass trångt att läkaren tyckte det lät precis som vid astmabesvär, men det var han för lite för att säga att det skulle vara. Han fick inhalera två gånger med en kvarts mellanrum och innan vi åkte hem fick han dricka lite kortison. Hon visste inte om vi eventuellt behövde komma in senare under dagen, då det ibland kunde behövas fler behandlingar med inhalation. Sen styrde vi bilen mot Komstad igen, och vädret var fortfarande mycket jobbigt. 7,30 var vi åter hemma, trötta och hungriga. Men något återbesök har inte behövts under dagen. Han har haft det mycket lättare med andningen och varit piggare. Nu är jag och Alvin själv hemma och de andra två är på 65-årskalas. Alvin är mycket jobbig att natta nu när han är sjuk. Man måste bära på honom hela tiden när han sover. Skulle man så mycket som råka tänka tanken på att lägga ner honom någonstans så vaknar han och gråter tills man åter fått honom i sömn. Och det tar på ens tålamod kan jag säga! Det ända jag gjort nu i tre dagar är att bära på en gråtande eller sovande liten kille. Så om någon hoppas på att han ska bli bättre så är det JAG!
Over an out för denna gången!
Ja, det är sorgligt...
Iallafall, nu är det långfredag och gubben är hemma! Det är såååå skönt för Anton har varit febrig och förkyld Alvin är febrig och förkyld och som grädde på moset så har ävcen jag gått och blivit febrig och bottenförkyld. Så lite avlastning är inte fel! Det jobbigaste för lillen är hans envisa hosta. Så fort han hostar så vaknar stackaren! Min förkylning tog nog sin chans häromnatten när vi lastade ut värphöns. Det pallade inte min hals med och jag totalt tappade rösten. Gissar att det var allt damm som blir i stallar. Men som en skänk från ovan fick jag tillbaka rösten idag, men nu får jag dras med förkylningen. Så vår sista vecka har varit snorig, hostig och febrig i alla de hörn. Alvin var ju hårt åtgången redan innan som jag skrev om i förra inlägget tror jag visst och har väl inte blivit riktigt bra sedan den sviten.
VAr med Alvin hos BVC i onsdags för att göra BOEL-testet. Fick en ny tid efersom han, förmodligen pga sin förkylning, inte hörde de dova tonerna ordentligt på sitt vänstra öra. Så vi hoppas att han blivit bättre tills dess. Vikten hade det inte hänt så mycket med. Drygt 100 g hade han gått upp på en månad, och det om något är väl ett tecken på att han aldrig hämtade sig ordentligt efter sin förra förkylning.
Själv spenderade jag förra lördagen i glada scrappares lag! 6 skånska tjejer styrde bilarna mot Blekinge och Bräkne-Hoby för en dags kreativitet. Hela 4 LO hanns det med under dagen. Inte förrän 22 styrde vi bilen hemåt igen. Vart i hela fridens tid tog den dagen vägen???!!! Det betyder ju att vi hade roligt, eller hur! Massor med god fika hade tjejerna fixat och lunch inmundigades på en pizzeria i närheten. Ni är underbara alla goá töser! Vilket jobb ni lagt ner för att fixa denna träffen! Och vilket resultat sen! Jag återkommer! Säg bara när! Bilder på mina alster kommer så fort jag tagit bilder på dom...
Och nu har vi påsken framför oss. Ikväll ska vi upp i Gyllebo till ett par kompisar för att planera in en tysklandsresa (som M lovat följa med på trots att hon inte gillar att åka båt :) ) Så nu börjar vi snart äta påskmat för att sedan göra det i tre dagar. Inte konstigt att man tröttnar på det. För att sedan till midsommar och jul återigen längta efter det... Morgonen började i sängen med att störste sonen ville ha sitt påskägg som han fick av Farmor och Farfar i torsdags. Nickes svar var: - Ja, det är ju påsk! Så där låg vi i sängen och käkade godis innan vi ens stigit upp. För min del smakade det inget vidare, så det blev bara en bit, men de andra tre tyckte det var toppen! Alvin fick prova på choklad med STOR förtjusning. Ska han OXÅ bli som sin far?! HJÄLP! Tre godismonster!
Nästa helg är det dax för scrap och stämpelmässa i Göteborg. Och jag ska åka buss dit tillsammans med 33 andra pysseltokigta tjejer. Gissa om det ska bli roligt! Och helgen därpå är det dax för samma typ av mässa i Helsingborg! Gissa om gubben blev överraskad när han såg att det låg så nära vartannat! Men vilka roliga helger jag har framför mig!
Nej minsann! Nu får nog denna bege sig mot duschen och göra sig och sina tre pågar iordning. Om en timme ska vi vara borta, tur att det bara tar 5 minuter att köra dit!
Tjillevippen!
