liddeli

Fick precis veta att Gunn åt sin första mat igårkväll sedan olyckan den 21 mars. Jag visste att de skulle filma hennes svalg under gårdagen för att se hur svalget fungerade då de gav henne mat i lite olika konsistenser. De skulle även kolla så att hon orkade svälja ner det hela vägen ner till magen. Detta har tydligen fungerat bra, för senare på kvällen fick hon äta igen för första gången på 5,5 vecka. Måltiden bestod av en halv macka utan kanter och ett glas saft. GUD VAD JAG ÄR GLAD!! Var tvungen att genast ringa till Nicke och mor för att berätta. Min oro att hon inte skulle kunna vara med och äta på bröllopet börjar omvandlas till hopp. Nu har hon en månad på sig att träna upp det ordentligt innan den dagen är här, och jag tror på henne! Hon skulle även få frukost idag, undrar hur det har gått...

I övrigt är allt bra. Förra veckan fick Gunn inopererat en "knapp" i magen för att slippa ha sondmatningsslangen i näsan. Helt plötsligt verkar det som att barnen har lättare för att möta henne. Naturligtvis har väl det varit lite läskigt för dem, men sist vi träffades så ville tom Alvin krypa upp till Farmor och sitta hos henne, så det var riktigt skönt för mer än henne. Hon hade ju permission i påsk under två timmar då hon fick komma hem till Gärsnäs. Vi var alla samlade och satt runt henne. Nicke hade kokt lite kaffe och så fort det kom fram skulle Gunn plocka fram kakor till kaffet. Precis som den Gunn jag känner. Hon verkade trivas där hemma. Vi satt och pratade runt henne och barnen sprang och busade precis som vanligt. Och efter vad Allan sa så funkade tillbakaresan bra. Vi var rädda att hon skulle bli ledsen, men hon visade inget. Då hon kom tillbaka till sjukhuset hade hon blivit av med katetern hon haft för urinen.

Hon går med jämna mellanrum till talpedagog och gör sina små framsteg. Hon kan säga de flesta namnen och när det inte går bra så kan hon ibland säga "det är ju konstigt osse". Och svordomarna dom sitter...!:D Så visst går det framåt. En dag hade hon varit ute i korridoren och tränat på att gå. De hade spjälat det ben som inte vill fungera och så hade hon fått prova. Hon har oxå bytt ut sin stora rullstol mot en mindre mer normal rullstol som hon själv kan köra och dra sig fram med benet.

Med oss själva är allt bra! Den där kollen jag fick gjord visade på en aktiv pigg liten krabat. Just som barnmorskan stod och kände på livmodern så fick jag en sådan kick som inte var av denna värld! Tom så att barnmorskan hajade till! Ca två veckor efter det besöket var det dax för rutin-UL. Även det visade på en pigg lite krabat som växer precis som den ska. Något nytt BF-datum blev det inte tal om... Hade jag iofs inte räknat med iheller... Hade nog blivit förvånad om det skulle flyttats... Fick oxå veta att min moderkaka sitter i framvägg och att det är därför som jag inte känner så mycket fosterrörelser. Men ju större barnet blir desto starkare blir ju rörelserna, så jag bara väntar in dem. Får mig små kängor ibland och det är en lika underbar känsla varje gång.

I måndags var jag och mor iväg och provade ut kläder till pojkarna som de ska ha till bröllopet. GUD vad söta de kommer vara! De kommer stjäla hela showen! Men det får de så gärna göra, jag blir ju gift ändå... Tänkte bjuda er på en liten sneakpeak. Mest för att jag inte kan hålla mig. Eg, skulle gästerna som läser här fått vänta tills de ser dem IRL... Men jag kan som sagt inte hålla mig. Sådana godingar måste alla få ta del av!



Först lille Alvin i sin frockcoat. Saknas på bilden gör plastrong, näsduk och skor. Är han inte för ljuvlig!





Sen kommer lille Anton. Han har fått på sig en plastrong, men skor och näsduk saknas fortfarande. Armarna kommer dock läggas ner på hans jacka.

De var så söta. De hade tom bröstknappar och manshettknappar! Så nu är alla kläder färdigutprovade. De kommer inte provas förrän den 4:e juni en sista gång och då får vi dem även med oss hem. Bröllopsnatten är oxå fixad, vilket är skönt. Det är en sådan grej man kanske inte tänker så mycket på i början... För oss föll det nästan helt bort men till slut fick jag tag i ett mysigt litet ställe. Nu är det blommorna som hägrar... Måste ta mig dit och kolla lite. Har dock varit i kontakt med tjejen som ska göra buketter mm och det var lugnt än så länge. Men jag har en tendens att inte bli lugn och slappna av förrän det är bokat och klart. Ringarna däremot har kommit hem! Sååå fina de är, vi är jättenöjda!

Så sakta men säkert tar vi oss mot den 6:e juni!

Ha det så gott allihop!